Islands vännationer ointresserade av Islands utrikespolitiska program

EUflagI veckobladet ”Reykjavik” skriver journalisten Atli Þór Fanndal om att Islands vännationer är ointresserade av Islands Europapolitik. Bakgrunden är att UM publicerat ”Islands Europastrategi” där man lägger tonvikt på EES samningen och samarbetet inom EFTA (Island, Norge, Schweiz och Liechtenstein).

I sammanfattning skriver Atli Þór Fanndal detta:

Islands utrikespolitikMedan UM publicerade Islands nya strategi i Europafrågorna, som skall skapa Islands hållning gentemot EU, kom parterna i makrillkonflikten överens om ett avtal om fördelning av makrillfångsten – utan Island. Frågan är om inte detta avtal är en örfil till Island för den linje utrikesministern valt sedan han intog ministerstolen.

Vännerna tunnas ut

Norge är ryggraden i EES avtalet, där all intressebevakning gentemot EU skall hanteras, tillsammans med Norge och Liechtenstein. Länderna ska enligt avtalet komma överens om en gemensam linje gentemot EU. Detta betyder att Norge och Liechtenstein är våra dörrvakter gentemot EU. Det betyder att Island inte tas på allvar ute i Europa, säger statsvetaren Baldur Þórhallsson, om Islands ställning efter att landet lämnades utanför makrillavtalet.

Norge styr

Norge ska samarbeta med EES länderna i EFTA (Island och Liechtenstein), men det verkar som om Norge glömmer det. Talesman inom utrikesförvaltningen på Island säger att norrmän inleder förhandlingar med EU utan att kontakta de två övriga EES länderna. ”Inledningsvis kommer Norge och Island överens om vissa ställningstaganden, men senare i processen godkänner Norge EUs krav utan att diskutera med Island”.  Därav är det uppenbart att makrillkonflikten inte är den första incidenten om förtroendekris mellan Norge och Island i kontakterna med Europa; något som utrikesministern borde ha insett innan Europa-strategin formulerades.

Norge är både inom och utanför Europasamarbetet. Inne på så sätt att Norge är i EES och deltar aktivt i Europafrågorna. Island står mer på sidan som åskådare utan att aktivt delta i diskussionerna.

Norge viktigare för EU än Island

Det verkar som islänningarna inte vill inse att Norge är viktigare för EU än Island. Norge är ett rikt land, det har olja och gas och har visat sig positivt till samarbete med EU. Det är viktigt för EU att ha goda kontakter med Norge. Islands kontakter med EU är sådana, att det inte är underligt att man hamnar ute i kylan. Det är bara övertro att föreställa sig att Island är så betydelsefullt för EU p.g.a. det arktiska läget med polarormådet. Danmark, som ju företräder Grönland och Färöarna i arktiska frågor, är inne i EU.

EFTA allt mindre kontaktyta

När Island undertecknade EES avtalet 1994 var läget helt annat än i dag. Då var innevånarantalet i EFTA länderna 30 miljoner, 6 stater, medan EU hade 12 medlemsstater. I dag är 28 länder med i EU och 500 milj. inv., medan EFTA består av 4 länder med 14 milj. inv.

Det är därför inte underligt att EU, Norge och Färöarna har litet intresse av den nyligen framlagda Europastrategin på sju sidor.

_________

Island är ute i den nordatlantiska kylan i Europasamarbetet.

Om någon är intresserad av få den kompletta artikeln på isländska, så kan jag sända den. Mejla på per@per.is

15.03.2014
Per Ekström

Ålandsexempel om EU undantag nämns i debatt i Alltinget

Althingi_logo

Här på ön pågår en animerad debatt om Islands ansökan om medlemsskap i EU och huruvida man ska dra ansökan tillbaka som nusittande regering vill. Jag blandade mig i den offentliga debatten och kontaktade några Alltingsledamöter. Kul när man får gehör och två av ledamöterna vittnade i min argumentering för bestående undantag från EU reglerna vad gäller Åland, som ju fick några bestående undantag och som jag nu råkar vara ganska väl insatt i.

Först var det f.d. utrikesministern Össur Skarphéðinsson (s) som sade bl.a. detta (inofficiell översättning till svenska längre ned):
”Maður heitir Per Ekström, ég talaði við hann í gær, hann var ráðuneytisstjóri á Álandseyjum. Hann sá um samningana við ESB á sínum tíma. Hann sagði mér frá þessu. Ég finn þetta hins vegar ekki í skýrslunni. Ég vissi það svo sem fyrir fram. Þar fengu Álandseyingar til dæmis ótímabundnar undanþágur varðandi skattalög af tilteknum þjónustuiðnaði sem að hans sögn eru jafn mikilvægur og fiskveiðarnar. (Forseti hringir.) Ég held því fram að það sé svigrúm þarna (Forseti hringir.) þrátt fyrir, herra forseti, að hv. þingmaður hafi eytt tveimur nóttum í að lesa þessa skýrslu.”

Så sade Ragnheiður Ríkarðsdóttir (kons.) bl.a. detta (inofficiell översättning till svenska längre ned):
”Við höfum rætt hér, og það hefur farið hátt, að engar undanþágur eða sérlausnir sé að finna hjá Evrópusambandinu. Menn hafa samt bent á ýmis lönd sem hafa fengið undanþágur, varanlegar undanþágur, sérlausnir eða hvaða orð menn vilja nota. Menn hafa til dæmis nefnt Danmörku varðandi fasteignir. Ég get komið inn líka með tvo þætti hjá Álandseyjum sem eru sérlausnir eða varanlegar undanþágur. Önnur er sú að réttur til kaupa og eignar fasteigna á Álandseyjum heldur gildi sínu eins og hann var 1. janúar 1994 og það þýðir að grundvallarforsendan er sú að til þess að geta átt fasteignir á Álandseyjum verður maður að hafa þar ríkisborgararétt.
Í öðru lagi eru Álandseyjar taldar vera þriðja ríkis svæði samkvæmt reglugerð nr. 77/388/EEG sem þýðir að eyjarnar eru fyrir utan skattsvæðið ESB og meðal annars eru skatt- og tollfrjálsar vörur seldar áfram í millilandasiglingum og flugi milli eyjanna og ESB. Af hverju? Jú, vegna þess að þessar siglingar eru lífsnauðsynlegar fyrir efnahag Álandseyinga. Þegar maður finnur slíkar varanlegar undanþágur sem eru beintengdar og lífsnauðsynlegar fyrir efnahag einstakra þjóða hef ég þá trú að sú sérstaða sem sjávarútvegurinn hefur á Íslandi og hefur haft í íslensku efnahagslífi frá örófi alda yrði virt.”

Här är anförandena på svenska.

Össur Skarphéðinsson sade detta:

Jag talade med en man igår som heter Per Ekström, han var avdelningschef i landskapsregeringen. Han hade hand om EU-frågorna då det begav sig. Han berättade om detta för mig. Detta är inte nämnt i utredningen. Jag kände till detta förut. Åland fick icke tidsbegränsade undantag t.ex. beträffande skatteregler för vissa tjänster, som enligt hans utsago är lika viktiga för ekonomin som fiskerinäringen här. Jag vill påstå att här finns utrymme för undantag trots att värderade alltingsledamoten har använt två nätter till att läsa denna utredning.

Ragnheiður Ríkharðsdóttir sade detta:

Vi har här debatterat, och det har varit högljutt, att det inte är möjligt att få bestående undantag med EU. Man har visat till olika länder, som har fått undantag, bestående undantag, särlösningar eller vilka ord som man nu vill använda. Man har t.ex. nämnt Danmark beträffande fastigheter. Jag kan nämna två frågor för Åland, som är särlösningar eller bestående undantag. Den första betr. rätten att förvärva fastighet på Åland, en rätt som blir bestående enligt regelverket den 1 januari 1994 och det betyder att grundregeln är att man ska inneha åländsk hembygdsrätt. För det andra räknas Åland som tredje lands område enligt direktiv 77/388/EG som betyder att öriket är utanför EU:s skatteområde, och därmed är tax free fortfarande gällande på resa till och från Åland. Varför? Jo, därför att dessa kommunikationer är livsviktiga för Ålands ekonomi. När man finner sådana bestående undantag, som är direktkopplade och livsviktiga för enskilda staters ekonomi, är jag övertygad om den särställning som fisket har på Island och har haft i den isländska ekonomin och att detta kommer att respekteras.

27.2.2014
Per Ekström
www.per.is

Quo vadis Island?

Quo vadis Island?
EUflagVart går du Island? Frågan ställer jag efter att regeringspartierna nu beslutat lägga fram en proposition om att Alltinget skulle besluta att Island meddelar EU kommissionen att man drar tillbaka sin ansökan om medlemskap i Unionen, som inlämnades sommaren 2009.
Propositionen kommer att debatteras i Alltinget i den kommande veckan och det kommer att bli en animerad debatt. Troligen kommer dock förslaget att godkännas i kraft av partiernas starka majoritet som de har i parlamentet.
Regeringspartierna är Framsóknarflokkurinn (c) och Sjálfstæðisflokkurin (kons.). Även om parlamentsgruppen inom Sjálfstæðisflokkurinn har en majoritet som vill återta ansökan, så är jag helt säker på att en stor del av partimedlemmarna har en annan åsikt.

Vallöften svikna
Båda regeringspartierna lovade i valkampanjen våren 2013 att folkomröstning skulle arrangeras om fortsättningen av medlemsförhandlingarna vid EU. Sjálfstæðisflokkurinn tydligare än Framsóknarflokkurinn. Partiordföranden Bjarne Benediktsson sade tydligt att folkomröstningen ska arrangeras under den första halvan av mandatperioden.
Efter valsegern i april senaste vår bildade dessa två partier regering med en tydlig majoritet i Alltinget.
I regeringsprogramnet skrev man in att ”paus ska göras i medlemsskapsförhandlingarna och de inte kommer att fortsätta innan väljarna i en folkomröstning beslutat om fortsatta förhandlingar” [fri översättning av bloggaren].

Första landet som drar ansökan tillbaka?
Om Alltinget samtycker förslaget om att dra ansökan tillbaka så blir Island den första ansökningsstaten som drar en ansökan om medlemsskap tillbaka. Fyra år av förberedelser och förhandlingsresultat inom de områden man redan klarat av går till spillo.

Misstag att lova folkomröstning
Birgir ÁrmanssonI en TV intervju på lördagen sade ordförande för Alltingets utrikesutskott, Birgir Ármansson (Sj.st.fl.), att det nog var ett misstag att i valrörelsen lova folkomröstning om huruvida medlemsskapsförhandlingarna med EU skall fortsätta eller inte. Sålunda sviker man vallöften.
Om det var misstag att lova folkomröstning så är det ända de facto vad båda partierna lovade. Därför ska regeringspartierna stå vid sina löften och om de inte vill respektera folkets vilja, då ska de låta andra ta över och slutföra förhandlingarna.
Att köra över väljarna med sådana diktaturfasoner är bara inte tillåtet i ett samhälle som säger sig vara byggt på demokratisk grund.

Nu vill vi se handlingsprogram för Islands ekonomi

Eftersom regeringen uppenbarligen inte vill få ordning på ekonomin med att se om ett EU medlemsskap är möjligt och att få stabilitet genom euron, är det nu nödvändigt att regeringen presenterar ett trovärdigt handlingsprogram för hur man kan uppnå stabilitet i samhällsekonomin, råda bukt på inflationen och avveckla indexbindningen av långfristiga lån.

23.02.2014

Per Ekström

www.per.is